Vila i frid Cosmos
Jag kommer ihåg hur jag träffade dig första gången. Hemma hos Robban. Du mådde inte så bra. Du slog sönder en dörr.
Sen den kvällen har vi varit vänner. Jag vet att du inte mått så otroligt bra hela tiden. Jag vet också att vi inte har umgåtts hela tiden under de 4åren som gått. Jag vet också att vi sällan hördes på telefon under de här åren.
Jag hoppas ändå att du vet hur mycket du betydde för mig.
Du var så härlig. Så carefree.
Varje gång vi sågs såg du på mig att jag mådde bra, du blev alltid lite förvånad om jag sa att jag mådde dåligt eftersom du alltid fick mig att le.
Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att du har det så mycket bättre där du är nu än vad du nånsin hade här. Att du minns alla de underbara stunder du upplevt tillsammans med dina vänner. Sommarkvällar. Höstbalkonger. Minns alla goda tider! Du är värd så mycket mer än vad den här världen hade att erbjuda <3
Jag kommer inte gråta för dig nå mer nu. Det har fallit nog med tårar. Du finns i mitt hjärta Cosmos och Nej jag tänker inte bära svart på din begravning om jag går dit. Tror inte jag vill minnas dig så. I en låda. Jag kommer gå ut till en pub och dricka en kall stor stark i din ära.
Ta hand om dig nu bejb, var du än är <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vet nog att du vill..