25 november 2008

Jag hade glömt. Gömt alla minnen av dig. Jag hade gömt de väl.
Varför vill du in mitt liv igen? Jag förstår inte. Du svek mig. Kastade bort våran vänskap.
Varför vill du tillbaks? Varför nu?

Ett nummer skrivet på en lapp. En urladdad mobil.

2 kommentarer:

  1. You just dont get it do you? I love you, I always have, and always will. I have no clue what flew into my head those days, your words echo inside my head and makes me look like a total dumb fool. Why did I why would I say such thing, why to you of all people, when you where free of guilt?

    I have tried to leave you alone, to let you forget, about me, my smile, my thoughts, my voice and my treachery! But I just cant stay away from you! I need you, not now, maybe not tomorrow, maybe never, but I want you by my side always; your smile, your thoughts your laughter and your warm heart. Reminds me what I'm missing in myself.. You are, and always will be, the good side of me.

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte vad jag känner just nu. Att se din kommentar nu efter så lång tid. Jag hade ingen aning om att du skrivit något. Att du ens lästa min blogg.
    Det finns så många obesvarde frågor. Så många outalade meningar.
    Jag saknar dig fortfarande, men inte på samma sätt. Jag längtar inte längre efter din doft, din famn. Nu saknar jag din närvaro. Känslan som sa att allt är möjligt. Samma känsla som jag får då vårsolens första strålar vidrör min kind efter flera månader av vinterns hårda mörker. Den känslan ingav du mig.
    Undrar ibland vad du gör nu.

    Du kommer bli något stort en dag. Jag kommer aldrig sluta tro på dig.

    SvaraRadera

Jag vet nog att du vill..