Anita dog nu. min styvmormor finns inte längre och jag fick aldrig säga hej då. jag var så rädd och under hela den här tiden som gått sedan hon fick cancern så har jag varit så rädd. så rädd för att hon inte skulle vara den hon var, den jag kom ihåg från min barndom. jag var så rädd och nu är det för sent. jag kommer aldrig få chansen att tala om att jag saknar henne.
jag behöver dig Vincent. jag behöver dig men jag kan inte be dig vara här för jag sårade dig. jag behöver dig. jag vet inte vad jag ska göra. jag behöver dig.
jag känner mig så ensam... det gör så ont!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vet nog att du vill..