jag vet inte varför. jag kan inte förklara det för du behandlade mig som skit sist vi sågs men varje dag som jag kliver av bussen själv på väg hem så kommer tårarna. jag kan inte tränga undan de. inte helt iaf. jag klarar alltid av att hålla tillbaka de till en viss del tills jag kommer innanför dörren men så fort dörren slår igen viker sig mina ben. jag kan inte hålla mig uppe. jag sjunker ner på golvet och bryter ihop därför att du inte är här.
jag saknar dig mer än något annat din otacksamma varelse. jag saknar dig! du kallade mig för en lögnare men jag saknar dig ändå. jag skanar dig så mycket att det gör fysiskt ONT.
jag vill inte känna så här. please go away.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag vet nog att du vill..