06 december 2011

Jag satt på Ankarets ute servering i fredags eftermiddag när jag såg dig gå förbi.
För ett ögonblick upphörde världen att existera.
Ditt leende var allt som fanns kvar.
Underbara minnen försvinner aldrig, Alex.
Känns fantastiskt att veta att du lever :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag vet nog att du vill..